Hopp & inspiration: Ramsberg Handel

I byn där vi köpt hus ligger finns en affär. Det råkade bli så att den blev sommaren största källa till inspiration. Låt mig babbla lite om varför.

2022 öppnade invånarna i byn en egen butik, efter att den befintliga stängt två år tidigare. Man gick samman och skapade en ekonomisk förening och folk hjälptes åt på olika sätt för att komma i ordning. Någon lade golv, någon fixade belysning, någon (min coola granne) tog fram inredning och grafisk profil. Det kan man läsa om till exempel här. https://lindenytt.com/nyheter/har-oppnar-invanarna-i-byn-sin-egen-livsmedelsbutik/ och här https://www.na.se/2022-10-18/har-oppnar-byn-sin-egen-affar-en-revansch-for-att-kunna-stanna-kvar.

Nu drivs affären genom ideellt arbete där ett visst antal personer står för inköp och uppackning och liknande, samt med roterande schema på fler personer som hjälper till. Det tycker jag ger sånt hopp! Det är så lätt (för mig) att orera kring att det är så fint med föreningsliv och ideella krafter i samhället, men man (jag) gör sällan någonting konkret ändå. Butiken är ett så bra exempel för mig på att det liksom… bara är att göra? Gör det du kan? Det du tycker är kul?

Ytterligare ett exempel på det är att en fransyska i närheten med viss regelbundenhet bakar till butiken. Croissanter, pain aux raisins eller små franska kakor. Utanför butiken har en annan ett blombord med vackra buketter där man swishar vad man vill för dem.

Affären råkar ligga tre minuter från mitt hus. Till fots. Och är alltså öppen dygnet runt enligt självbetjäningsmodellen. Det innebär att jag i princip har större tillgänglighet och service här ute än hemma i stan. Blöjor slut? Kaffemjölken sur? Inga problem! Man släpps in genom en app och betalar och gör rätt för sig. Det sägs inte finnas något problem med svinn eller stölder.

I affären har jag även hittills träffat nästan alla jag bekantat mig med i byn. En riktig samlingspunkt där folk pratar med varandra. Jag tänker att det kanske är den ultimata mötesplatsen ändå? En mataffär alltså. Kräver liksom inget specialintresse eller samtalsämnen om säg sport eller litteratur eller något, utan bara så ”Åh, jag ska också köpa de där tomaterna - visst är de goda?”, ”Vet du var mjölken finns?”, eller ”Jaha, ni är de nya, säg till om du behöver en snickare!”.

Och sedan har vi utbudet. Det mesta man behöver finns här och det man saknar kan man skriva ner på en lapp och lägga i en låda för att önska in. I hyllorna finns det mesta vanliga (fast i mindre skala), men också väldigt fina lokalproducerade varor. Fint mjöl, grönsaker, frukt, syrade grönsaker, ägg, potatis, honung, glass, lamm- och nötkött. Allt från trakten. Svinnhylla i enklaste format med 10-kronorshylla och 20-kronorshylla finns direkt vid entrén.

Det jag känner är: detta GÅR. Det GÅR att ha en butik som premierar lokalproducerat, där ALLT inte finns att köpa hela tiden. Där man liksom får rätta sig lite efter det. Och som inte syftar till att någon ska bli rik som ett troll. Blir nästintill äcklad när jag tänker på stora Ica Maxis och likande där all världens färska frukter och grönsaker och råvaror ska finnas tillgängligt 24/7 365 dagar per år. Är inte det det ultimata tecknet på hur curlade vi är som människor? Kanske borde vi försöka minnas hur vi kan PLANERA lite bättre? Specialbeställa saker när det verkligen behövs? Äta utifrån tillgång?

Butiken har i alla fall inspirerat mig till matlagning. Jättefint lokalproducerat matvete blev god sallad med tillhörande lokala tomater som jag ugnsbakade och smulade ost över. Den lokala MELONEN har varit sommarens godaste dessert så fort den funnits i hyllan. Nötfärsbiffar med smörig kokt potatis och gräddsås. Falukorv med stuvad blomkål. Mitt barns bästa snacks de senaste veckorna har varit små söta cocktailtomater, taggig gurka och lila bönor (och småkakor…) i stället för klämmisar och liknande. Borde jag inte göra en batch surkål på vitkålen som är så fin nu? Köpa på mig fler tomater nu när de är fina och kanske lägga in? Hur konserverar man tomater hela? Oj, undra hur det här kulturmjölet skulle smaka i tekakor? Ska jag testa att baka sådana där mandelfinancierer som Zoe sålde idag, kanske till och med vågar fråga om receptet? Hjärnan jobbar på och är betydligt mer taggad än hemma på Ica Ringen eller Willys Älvsjö.

Ett litet mikrouniversum där tillgång (av både varor och människors insatser) står över efterfrågan. Gud vad himla skönt?